Hur skådespelar man på lajv

Grundidén med lajv:
Alla är skådespelare - alla är publik.
Du växlar mellan att vara: publik - statist - biroll - huvudroll.

Du + en påhittad karaktär = roll

Din OFF person är din verkliga person.
Din lajvkaraktär är IN-lajv, den du spelar.

Som lajvare är du en del av en helhet. Bara genom att stå still på en plats utgör du scenografi för någon annans berättelse. Bara genom att göra små vardagliga saker så bidrar du till helheten. Även som passiv är du en okänd faktor - du är en potentiell intrig för andra. Ditt spel kan skapa en kedjereaktion som bidrar till andras intrig. Din närvaro ger mening åt andra roller. Du speglar andra roller, när du betraktar dem, när du spelar upp dem. Du kan agera bollplank för att de ska kunna utveckla sina karaktärer/intriger. Att "spela upp" någon innebär att du spelar lite underdånig gentemot dem och respekterar dem för deras högre status och deras roll-egenskaper, eller tar fasta på deras initiativ och följer deras idéer.

Scenen
Scenen du agerar på är 360 grader fiktion. D v s allt runtomkring dig är med i berättelsen. Scenen är gigantisk och det kräver en viss typ av agerande. Du måste vara tydligare, ett slags teatraliskt spel. Där dina gester är större, ditt ansiktsuttryck större.
Du bör prata lite högre så att många hör vad du säger. Det gör inget att någon hemlighet uppfattas av någon annan, det skapar mer "spel". Du som spelar t ex blyg, måste vara tydligt överdrivet blyg.

Lajvsinne
Att ha lajvsinne handlar om att inte bara tänka på sina egna mål, det handlar om att ta ansvar för hur allas historia utvecklas, att driva på de stora intriger som vi alla delar. Att sprida inlajvpengar, att hålla artefakter aktiva och vara beredd att förlora dem till andra. Att förlora en strid för att det blir bra spel, att "lägga sig" i en diskussion och låta ett fel beslut tas för att det blir trevligare stämning.
Lajvsinne handlar om att bjuda in andra till spel, fråga dem saker, be dem hjälpa till, fråga vad dom gör. Förhöra sig om vad olika grupper gör, försöka blanda in olika rollers mål.
Lajvsinne är att kunna rätta till ett olämpligt beslut från en högstatusroll utan att förnedra denne, utan att sänka deras auktoritet.

Dramaturgiska regler
Har du makt i lajvet, kan du ta stora beslut som påverkar många? Tänk dig för! Alla stora händelser ska "flaggas", det ska tydligt släppas ut ledtrådar som förvarnar om att snart händer det. Minst tre gånger.
"Är det inte sedvanligt att vid sådana här lägen samla rådet"
"Jag tror att hövdingen snart samlar rådet"
"Har du hört om rådet kommer att samlas?"


Varje stor handling kan ske i flera steg. Att t ex planera ett mord på någon kräver mycket förberedelse, och risken är att information sipprar ut (vilket är bra). Har du en hemlighet? Berätta den till minst tre personer ("lova att inte berätta detta för någon")

I ett drama vet vi ofta vad som förmodligen ska hända - det är HUR det händer som är det intressanta. Det finns alltid tid att ta ett (diskret) OFF-snack med Arr och med någon annan högstatusroll med lajvsinne som berörs av beslutet.
Gå fram, vinka personen lite åt sidan, viska OFF och säg sedan det du vill.

Hur du interagerar med världen
Din roll har en yta - "first impression". Folk ser dig och det skapar känslor och tankar. Du kan framstå som t ex: Mystisk - intressant - tjusig - respektingivande - mäktig -farlig - kunnig - rik.

Allt detta är resurser andra måste förhålla sig till. Du kan också framstå som: svag - hjälplös - fattig och smutsig - sjuk och skadad - dum - jobbig - hjälpsam - rolig - underhållande.

Allt detta är intryck de andra spelarna kan reagera på.

Vilka uttrycksmedel har en karaktär?
-> Dina kläder.
-> Din rekvisita. (vapen, redskap, verktyg)
-> Din kropp.
-> Din röst. (ordval, tonfall, volym)

Förankra ditt spelande psykologiskt.
Du kan bestämma att din IN-karaktär har vissa känslor och attityder. T ex:

- Trygg, säker, förankrat i självförtroende.
- Rädd, nervös, kan leda till hatisk, aggressivitet.
- Misstänksam, försiktig, pessimistisk
- Godtrogen, positiv, entusiastisk.
- Självisk, snål
- Givmild, snäll
- Kränkt, bitter, orättvist behandlad
- Easy going, avslappnad, naturlig
- Tillgjord, förställd, hycklande
- Rebellisk, fräck, utmanande, kaos
- Auktoritetstroende, konservativ, ordning
- Elitistisk, högtravande, självgod
- Jämlik, demokratisk, ödmjuk
- Blyg, diskret
- Utagerande

Allt detta är svåra saker. Den sista punkten gäller i viss mån alla, att vi skådespelar tydligt, i viss mån utagerande.

Hur mycket skiljer sig din riktiga personlighet från den du vill spela i lajvet? I vissa lajv kan du låtsas vara stark, och andra "spelar upp" dig och låtsas att du är stark. I Gimleby måste du spela lite närmare dina verkliga egenskaper/kunskaper - men du behöver inte vara bra på allt - i många fall räcker det att du är entusiastiskt intresserad och läser på och tränar innan.

Förankra dina karaktär i din historia.
Påhittade personliga erfarenheter/upplevelser som påverkar den din roll är idag. Formulera händelser i din historia. Uppväxt. Relationer. Familj. Sjukdomar/skador. Katastrofer/våld - saker du inte kan glömma. Varför är du med i den grupp du är med i? Hur hittade ni varandra?

Ett bra sätt att få en grupp att lära känna varandras IN-lajv roller är att möta varandra i speed dating. I två minuter prata som om du vore din karaktär. Och sedan byta till nästa person. Ställa frågor till varandra.

Förankra din karaktär i din framtid.
Vad har din karaktär för drömmar, planer, vilja. Skriv ner det.

AGERANDE - Din kropp.

Detta kan du använda:
- Ansiktsuttryck
- Blicken
- Kroppshållning / poser
- Andning
- Rörelse (kroppsförflyttning)
- Hastighet

Detta bör du kunna uttrycka med ditt ansikte/kropp: Rädd - panik/apatisk - Arg - Irriterad - Ledsen - Orolig/nervös - Glad, nöjd - Misstänksam - Förvånad - Hänförd.

När du spelar ARG, var noga med att du inte hånar/hycklar/fördömer en persons OFF egenskaper (hur de verkligen ser ut).

Hur du går är viktigt. Korta stressade steg, långa myndiga, långa nonchalanta, korta förnäma steg, framåtlutad stressad, upprätt huvud, hur armarna svänger sig, var du har händerna - ALLT betyder något. Hur du väljer att sitta är viktigt, vad utstrålar du när du sitter där. Skäms inte för att hålla en posé lite längre än naturligt.

Din röst.
- Ordval (förmedla mening)
- Ton (undertext)
- Hastighet (sludder/eller frasering)
- Volym - pondus (hörbarhet)

Mer melodrama skådespelare brukar fokusera på att först tänka på vad de ska säga, sedan känna det, sedan göra en rörelse för att dra uppmärksamhet till sig och till sist prata.

Vissa lajvare brukar anta ett tonfall, för att utmärka för sig själva att de är någon annan, så att de ska känna sig som någon annan. Det är jobbigt att prata med en annan röst i flera dagar.

Många lajv är historiska. Hur pratade man förr? Hur pratar man i en vikingamedeltida värld? Många väljer en ganska högdragen formell gammalsvenska. Det kan kanske passa för någon av högre status. En vanlig soldat eller bonde pratade nog ganska enkelt. Det viktiga är att undvika moderna ord, och moderna svärord.

Möten med okända - vad pratar man om?
Vi människor är ganska fördomsfulla, vi vill snabbt kategorisera varandra. När du möter någon är det första du tänker på om varelsen/personen är farlig eller inte. Du försöker snabbt placera personen i: Ras - Kön - Ålder - Status (styrka/beväpning, rik/kläder/rekvisita) (Familj/klan/by). I lajv tenderar vi hitta ganska stereotypiska roller. Det blir många fantasyhjältar.

Det svåra med lajv är att någon kanske spelar ett annat kön, en annan ålder (och kanske gör det halvbra) - och det gäller att vara lyhörd och försöka spela med på det som de vill gestalta.

Notera relationen mellan er. Välj en lämplig hälsningsfras som passar din karaktär och världen.

Samtalsämnen med okända.
Du behöver några tomma fraser. Vem du pratar med avgör vilka samtalsämnen du väljer. Väder fungerar alltid, det påverkar oss alla. Bli hur detaljerad som helst. Prata om säsongen, och naturen/skörden.
Du kanske kan våga dig på att bli nyfiken (vart är du på väg, varifrån, varför). Kanske bäst att prata om dig själv först och berätta vad du har för dig. Testa skvaller (vet du att…, har du hört om…). Lite säkrare är några ofarliga frågor: Har du sett…?. Vet du vart x ligger? Vad hände där igår…?
Komplimanger (kläder/ägodelar) fungerar ofta. Har ni några gemensamma referenser? Några stora intriger som berör alla? Gemensam kunskap om världen. Så snart du pratar om familj/klan/grupp så är ni redan ganska nära och kan kalla er bekanta.

Sebastian - från ett föredrag/workshop på Prolog 2016