Om alver

Det sägs inte mycket om alver i den nordiska mytologin. De omskrivs vagt som några gudalika väsen.
I mytologins nio världar bebor de två av dem:
Alfheim
,
vanaguden Frejs hem varifrån några av dem nedstigit till Midgård och Nordmark, och där i midgård förlorat mycket av sín kraft. Det finns också en värld som kallas Nidavellir eller Svartalfheim, oklart om detta är svartalvers hemvist eller dvärgars.
Gimlebylajvet får ta de mesta av sin inspiration till alver från Tolkien, men av respekt för den nordiska mytologin göra dem lite mystiskare och lite mer spirituella.

Alverna i Nordmark kan vara mycket gamla, de kan vara lite av naturväsen som finns mellan det jordiska och det himmelska. De är som animister som tillber jorden, himlen, vattnet. Det vackra, det fruktbara, det långsamma. Närvaro, kontemplation är deras känsla. De har en annan tidsuppfattning än människor. De har ingen uppfattning om individualism, de är mycket sociala med varandra. De är aldrig ensamma. Alverna har ingen ledare, de delar på de uppgifter som måste utföras, inom olika områden kan olika alver leda, när det behövs. De bråkar aldrig inom sig, de möjligen diskuterar med stark närvaro. Med långa pauser. Alver ljuger aldrig, men inför andra raser kan de möjligen utelämna sådant som inte angår andra.

Det är naturligtvis svårt att spela lite "övermänsklig", för en lajvare gäller det att hitta en plats, en uppgift där du känner dig trygg och kan agera med självsäkerhet. Se till att ha förankrat din karaktär hos medspelare så att ni kan stötta varandra och "spela upp" varandra. Det du inte är bra på, får du helt enkelt öva på IN-lajv. T ex bör alver träna mycket bågskytte och att lära känna sina egna marker mycket väl. T ex bygga hemliga stigar.

Alver talar ofta "det allmänna språket" främst, men en del Quenya förekommer, ju mer dess bättre. Tillsammans måste alverna utarbeta språk och lite legender.

Bäst vore att ge alverna ett mycket hemligt läger, eget dass, eget vatten.

Bågskytte är förknippat med alver, kanske för att de sägs kunna se skarpt och långt.
I Gimlebyvärlden gör pilar 2 i skada, det är väl värt för alver att träna bågskytte och dessutom skjuta samordnat. Gimlebylajvet tillåter glasfiberpilar (för att man kan trampa på dem utan att de går sönder).

I Tolkiens värld var orcher onda och alver goda. I nordisk mytologi är de två balanserande krafter. En som bryter ner/ bränner, en som bygger/skapar. Precis som naturen så behövs båda krafterna. Det finns alltså en större respekt mellan dessa två raser än i andra fantasylajv. Orcher och alver har en gemensam sak i att de kanske inte vill se människor breda ut sig för mycket.
Alla druider och magikaraktärer kommer vara roller som står alverna närmare, då dessa människor är visare och står över människorna intellektuellt. De förstår den mytologiska och spirituella världen och behärskar en del av naturens krafter - likt alverna. Alverna kan besöka Nifelheim och tala till völvorna som likar.

Det måste skapas fler beröringspunkter mellan alver och människor så att spel kan uppstå. Det måste finnas anledningar till att mötas, att båda grupperna behöver varandra och har viss nytta av varandra.